Pojkarna

Utläst 111231: Pojkarna av Jessica Schiefauer

Jag tyckte mycket om Schiefauers debut Om du var jag och blev nyfiken på den här, särskilt eftersom den vann lilla Augustpriset. Hon formulerar sig bra, men det här är lite för orealistiskt för mig. Jag brukar kunna acceptera det mer när det gäller ungdomsböcker än vuxenromaner, men här förstår jag inte ens slutet som bara blir konstigt. Jag tycker bättre om Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren (för övrigt ett hopplöst efternamn att komma ihåg, det kan räcka med ett sådant där berg-dal-gren-kvist-ström-holm-bäck-sjö-namn...) som också var nominerad, men den har fått så mycket uppmärksamhet ändå så det var på sätt och vis kul att priset gick till Jessica. (Jag måste läsa en riktigt bra bok snart, det här börjar kännas för gnälligt!)

Fjortonåriga Bella, Kim och Momo trivs inte med sina flickkroppar, eller rättare sagt sättet de behandlas på av pojkarna som klämmer, knuffar och kommer med kommentarer hela tiden om deras begynnande kvinnlighet. De vill inte växa upp till den oundvikliga kvinnlighet som kommer med åldern. Bella är trädgårdsintresserad och tjejerna är ofta i hennes växthus. En dag upptäcker de att de kan ta nektar från en underlig blomma och när de äter den förvandlas de till pojkar på natten. Det är underbart att komma bort för stunden, att slippa de blickar och den uppmärksamhet flickkropparna väcker, men dagarna är som vanligt.