Brev från en bruten horisont

Utläst 111104: Brev från en bruten horisont av Calle Brunell

Jag hörde Brunell på bokmässan i ett samtal med Jenny Jägerfeld om psykologer som skriver böcker. Innan tyckte jag det lät ganska tungt ifall boken handlar om segling och djupa filosofiska resonemang men den är inte alls så svår som jag trodde. Däremot är den fantastisk, fin, speciell och tänkvärd! Tack till förlaget Gilla böcker som skickat mig ett recensionsexemplar! Ja, boken har dessutom vackert omslag om man ska bry sig om sådant.

Jag tycker om språket i boken, ofta vackert, alltid bra beskrivande som så här:

"Men trots skrattet hade något gått upp för Angela där ute på piren. Något förlamande. En insikt om att William inte enbart var hennes. Att han hade andra älskarinnor, och av den värsta sorten. De man inte kunde ta på, inte kunde konkurrera med. Vinden, den subban, havet, den slampan." (Sid.116)

William har lämnat sin familj och givit sig ut på en världsomsegling. Någonstans ute på öppna havet seglar han vilse i både verkligheten och sitt eget inre. Han blir mer och mer galen men innan han blir fullständigt sinnessjuk skriver han brev som han sänder iväg på vågorna. De når en strand i Bohuslän där invånarna tar emot dem som tecken från Gud.