Jag vill inte dö

Utläst 090823: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva av Ann Heberlein

Många böcker har jag läst om depressioner och manier, men det blir särskilt intressant när det är en sjuk människa som skrivit. Inte bara för att det är spännande att läsa böcker av sinnessjuka författare utan för att de vet vad de talar om. Det är inte lika övertygande med de lästips jag fått från psykiater om böcker från http://www.glaxosmithkline.se/ , samma som gör svininfluensavaccin. Man kan tänka sig att de gärna vill sälja mediciner...

Heberlein är en kvinna som är doktor och forskare i etik. Hon har skrivit oerhörda mängder artiklar, essäer, debattinlägg och så vidare, och samtidigt varit allvarligt sjuk. Att hon över huvud taget hunnit skriva allt hon gjort är tack vare hennes maniska perioder. Hon ställer aldrig in en föreläsning eller missar en deadline, vilket är helt ofattbart när man vet hur hon kvällen före en viktig konferens ligger i fosterställning på badrumsgolvet och gråter. Jag beundrar Ann, men tycker synd om hennes familj när hon lämnar ut sig som hon gör. Kanske är det som terapi för henne. Jag känner igen mig, fast jag aldrig varit så dålig.

Kleopatras kam

Utläst 090819: Kleopatras kam av Maria Ernestam

Ernestam, Ernestam, Ernestam, jiddeli - haddeli - ha! Samma melodi som Jorden är platt som en pannkaka här http://www.algonet.se/~zyron/barn/vilse.html .

Jag älskar alla Ernestams böcker, de är helt fantastiska! Hon är journalist i botten och har ett oerhört vackert och speciellt språk. Kleopatras kam är hennes tredje roman och som alltid överraskar hon. När man tror att man vet hur saker hänger ihop för hon in en på ett helt nytt spår.

Kleopatras kam är namnet på ett nytt företag som startas av vännerna Mari, Anna och Fredrik. Det börjar med att Mari blir så ursinnig på sin chef så att hon sätter en sax i hans hand. Kleopatras kam är ett företag som ska lösa alla problem, vad det än handlar om. Till en början går det bra med uppdrag av vitt skilda slag, som deklarationer och inredning, men så en dag kommer det en äldre kvinna som vill att de ska döda hennes elake man .

Dårens dotter

Utläst 090806: Dårens dotter av Mian Lodalen

Jag har tidigare läst Lodalens bok Smulklubbens skamlösa systrar, men den kom 2003 och jag minns inte mycket av den förutom att jag var fascinerad av det lesbiska innehållet. Det här är något helt annorlunda, en självbiografisk bok i romanform. Det verkar som om endast personer bytt namn och att flickan Connie bär väldigt mycket av Mian själv.

Boken är helt absurd men ändå fullständigt trovärdig i all sin detaljrikedom om den spritt språngande galne pappan Ted, som tar med Connie in i en vuxenvärld inte ens lämplig för vuxna. Lilla Connie beundrar sin tokige pappa och längtar hela tiden efter att få träffa honom trots att han sviker henne gång på gång och inte hämtar henne när han lovat. Mamman är död och hon bor hos sin moster och hennes triste man. När Connie väl träffar pappa är han världens roligaste människa och det händer alltid spännande saker när han är med. Komiskt och sorgligt, upprörande och intressant!